Det tog over 35 år innan jag fattade varför jag ständigt sökte upp svårigheter och utmaningar när jag så lätt kunnat skaffa mig en behagligt och lugnt liv där jag knappt behövt anstränga mig för att överleva.

Nyckeln till denna förstålse kom när jag studerade en bok av L. Ron Hubbard där han definierade ordet ”lycka” på ett sätt som gör den mer möjlig att uppnå. Han skrev att lycka är "det att övervinna icke helt okända barriärer mot ett känt och önskvärt mål". Det är därför jag sällan kände nån större långvarig lycka när man väl kommit fram till målet. Lyckan finns huvudsakligen på vägen dit.

Som 6-åring flyttade jag till Sollentuna strax norr om Stockholm. Där bodde jag med mina två yngre bröder Johan och Kristofer. När jag först kom dit så satt jag mest för mig själv och kände mig vilsen i en ny miljö. De andra ungarna på gatan verkade väldigt aktiva och glada men trots det höll jag mig undan. Ungarna som vi bodde grannar med hette Thorstenson och de spelade badminton över ett hemmabyggt nät.

Jag kommer ihåg en dag när jag sitter för mig själv och funderar i solen på bakgården till vårt lilla hus. Jag kände mig ensam. Då kommer min pappa Lennart och sätter sig ner brevid mig och han talar om för mig att ”du kan nog också spela badminton”. Jag började gråta och sa att det jag hade aldrig gjort det men efter en stund hade jag blivit övertygad. Med iden ”Jag kan spela badminton” gick jag ut till ungarna på framsidan och introducerade mig själv.

Ann Thorstensson som var en synnerligen mysig och sprallig liten tjej med massor av fräknar, talade om för resten av gänget att ”Mårten är ny här och han spelar badminton”. Hon gav mig ett racket och sa att jag skulle börja serva. Efter tre kompletta luftmissar fick jag till slut en träff och fjäderbollen flög iväg till allas gillande. Just där, i denna lilla händelse, upplevde jag ett av mina mest lyckliga ögonblick för jag visste då att jag var på väg att övervinna min egen rädsla för andra och få riktiga kompisar på köpet.

Från den dagen blev sport något av min ”religion”. Allt som hade en boll eller puck eller ribba skulle övervinnas. Och så fort som jag började tycka att det blev för lätt så var jag snart igång med någon ny sportvariant. Jag var därför nästan alltid lyckig när jag växte upp men jag fattade då inte varför.

Hur som helst så blev det att söka upp utmaningar något som jag gjorde instinktivt. Jag kände på mig att livet blev mer intressant då jag hade något okänt framför mig som skulle övervinnas.

Den största utmaningen jag har funnit hittills är människan. Där har vi ett enormt område där svårigheter och möjligheter blandas friskt och det finns så många dimenstioner på detta intressanta om än ibland jobbiga ”problem”.

Som nykokt säljare på kontorsföretaget Sten Dalander, i slutet på 70-talet, fick jag känna på hur olika människor behandlar en säljare.Där fick jag uppleva mycket lycka och när det gick som bäst och började kännas lätt så slutade jag för att istället börja sälja ideer eller närmare bestämt taxi-reklam.

Att sälja en tjänst som inte lätt gick att demonstrera var definitivt en stor utmaning o ch i början gick det väldigt trögt.

Det jag faktiskt insåg var att oavsett hur professionell och erfaren en mediaköpare än var så var det lättare att bli förstådd när man pratade om ”en buffelhjord på över 1000 kreatur som med skyltar på ryggen springer omkring i stan och gör reklam för ditt företag i varje gathörn under två veckor” än att säga något i stil med ”i det här paketet får du 1000 taxibilar med skyltar med vilka du i genomsnitt når 873.000 personer per dag med en genomsnittlig exponeringstid av...”. Och där somnade kunden! Jag insåg helt enkelt att ”analytisk sifferargumentering” är något som en säljare skall kunna men helst undvika att använda och med den insikten kom resultaten och med resultaten kom åter en massa lycka.

Nyckeln till att lyckas som säljare eller med affärer ligger till stor del i att ha en produkt eller tjänst som man själv verkligen tror på och gillar. Jag har insett att talesättet att ”en bra säljare kan sälja vad som helst” är en komplett lögn. Bara en kriminell idiot skulle sälja ”vad som helst” och längs den linjen finns inte mycket lycka alls. Tro mig, jag har provat...

1986 startade jag mitt första egna företag och sedan dess har min verksamhet utvecklats till att idag omfatta kontor i ca 20 länder. Jag arbetar idag med att via utbildning hjälpa företag att förstå hur de kan förbättra kvaliteten på sin rekrytering och har tillsammans med mina medarbetare byggt ett antal internetbaserade system som gör det betydligt lättare för dem att hitta rätt och samtidigt spara tid i processen. Detta jobb ger mig konstanta utmaningar, och bortestt från att jag ibland måste resa mer än vad jag skulle vilja, så är nästan varje dag en källa till lycka då vi ständigt tvingas överkomma mängder med utmanande problem som dyker upp.

Vid sidan av jobbet har jag en fantastisk familj som faktiskt ger mig både inspiration och energi. Min fru Carina och jag har snart varit gifta i 20 år och vi trivs otroligt bra tillsammans. Att jag är bortrest så mycket kanske hjälper till för då blir det mer eller mindre fest varje gång vi ses. Våra 4 underbara barn och 3 hundar ger oss mycket glädje. Sen har jag 3 vuxna barn från tidigare förhållanden som jag älskar innerligt och för mig är livet nära max när man har möjlighet att träffa allihop samtidigt.

Tyvärr lever vi på en planet där många människor är långt ifrån lyckliga och att vara en av alla dem som försöker göra någonting åt detta problem är en annan utmaning som jag känner mig manad att arbeta med hur lätt och bekvämt "bry dig om dig själv och låt andra ta hand om sitt" än ser ut att vara. Det jag helst vill göra är att hjälpa barn att få det bättre och även om det kan kännas som ett överväldigande problem så tror jag fortfarande på att någonting kan göras och att jag är en av dem som kan och vill bidra. Jag tror på en bättre och lyckligare framtid för alla och oavsett om vägen dit är svår och tung så är det ett mål värt att kämpa för då alternativet till att bry sig garanterat blir betydligt jobbigare att uppleva.

Mårten Runow